Sunday, January 2, 2022, 14:44 | No Comments »

Jullovet lider mot sitt slut och vårterminen börjar snart i landets skolor. För många är det toppen. Äntligen vardag med rutiner, trygghet och förutsägbarhet. Äntligen kompisar, raster och roliga aktiviteter. Äntligen spännande samtal och diskussioner.

För andra är det inte så. Elever som har en problematisk skolfrånvaro har ofta en komplicerad relation till terminsstarter. Kanske har man hoppats på att det ska gå bra nu. Att man ska kunna gå till skolan, komma in i klassrummet och vara med på lektioner som alla andra. Besvikelsen och hopplösheten som sköljer över både eleven, dennes föräldrar och lärare är massiv som en tsunami, om det inte funkar nu heller. Skam, skuld, sorg och ilska blandas med känslor av utanförskap, värdelöshet, hopplöshet och intighet.

När dessa barn kallas för ”hemmasittare” gör det tydligt för mig att den jag har att göra med inte vet vad den pratar om. Av alla de elever som jag har träffat, som har haft en problematisk skolfrånvaro, är det inte en enda som valt detta för att hen vill sitta hemma eller för att skolan är tråkig. Samtliga har stannat hemma för att det är det enda val de kan göra. Kraven i skolan (och då pratar jag sällan om kunskapskrav) är för stora för att eleven ska klara att vara där.

När en elev går miste om sin rättmätiga undervisning för att skolan inte klarar att erbjuda en fungerande arbetsmiljö  är det banne mig inte elevens fel!


Tuesday, December 7, 2021, 11:03 | No Comments »

De flesta skolor i Sverige börjar bli ganska bra på att anpassa undervisningen för elever som behöver extra stöd för att nå utbildningsmålen. Det är bra.

De flesta skolor i Sverige är fortfarande inte jättebra på att anpassa undervisningen för de elever som klarar målen med lätthet. Särskilt begåvade elever behöver massor av stöd från tidig ålder för att ha en möjlighet att utvecklas till sin fulla potential. Inte minst behöver de lära sig att lära.

De flesta människor lär sig så att säga inifrån och ut. Man lär sig en bit i taget, grunderna, för att möjliggöra förståelse för allt mer komplexa frågeställningar och problemlösningar. Många personer med hög begåvning lär sig istället utifrån och in. De behöver se hela bilden för att sedan gå in och lösa delbitarna. Man behöver kanske ha en knepig problemformulering för att över huvud taget förstå varför man ska träna på uppställning division med växling. Själva tränandet i sig är en välkänd motivationsdödare av rang. ”- Varför ska jag göra samma sak flera gånger? Svaret är ju vad det är oavsett hur jag tänker om det! Eller inte tänker! Det bara ÄR!” utbrast en frustrerad 10-åring.

Om man som 6-åring äntligen börjar förskoleklass och ser fram emot att få lära sig spännande saker varje dag, blir besvikelsen enorm när man inser att de flesta klasskamraterna varken kan läsa, skriva eller räkna. Utanförskapet blir snabbt en vardag. Kanske inte för att någon är elak, men för att man inte har så mycket gemensamt med de andra. När man så småningom kommer upp till mellanstadiet och kraven på inlärning och studieteknik förändras, landar besvikelsen på den egna personen istället. Hittills har man kanske inte behövt möta något större motstånd i inlärningen, och inte tränat på att träna. Kamraterna kanske börjar komma ikapp och man är inte längre ”den som kan”. Hur påverkar detta självkänslan och bilden av sig själv, tro? Det är inte helt enkelt att möta dessa barn i skolan och försöka motivera dem till att inte ge upp hoppet. Argumenten tar liksom slut…

I veckan skrev Nyamko Sabuni ett inlägg om att hon träffat ett syskonpar som till slut börjat få en undervisning som anpassats till deras nivå. Kanske är det just dessa personliga möten mellan beslutsfattare och elever som är vägen framåt. Kanske kan då vi se fler av dessa elever i rollen som partiledare framöver. Undrar hur skolan skulle utvecklas då?

 


Wednesday, January 6, 2021, 14:37 | No Comments »

Att lämna något välbekant och kasta sig ut i det okända ställer stora krav på en människa. Det kräver mod. Mod att känna tillit och hopp. Tillit till att det blir bättre sen. Inte samma som förut, men så småningom så blir det bättre. This too shall pass.

Om 2020 har lärt oss något så är det att vi är modiga. Företagare som vågat ställa om sin verksamhet för att bistå mänskligheten med trygghet på olika sätt. Sjukvårdspersonal som än en gång visat sina superkrafter. Föräldrar som lyckas ge sina barn trygghet och kärlek mitt i ett kaos. Grannar som går ärenden åt sina medmänniskor. Alla vi som inte ger upp. Alla som känner att de inte orkar mer. Modet har växt sig starkt i individer, organisationer och samhällen. Det är så häftigt att se.

Trots den pågående pandemin och all sorg, saknad och rädsla den fört med sig, var 2020 det fjärde bästa året genom tiderna ur ett globalt perspektiv. Många positiva saker har hänt, men som inte riktigt fått utrymme i det offentliga debattrummet. Fler barn har tillgång till utbildning. Färre personer har dött av svält. Den extrema fattigdomen har minskat. Tillgången på sjukvård är större än någonsin. Vi ska inte glömma det!

När vi nu kastas in i ett nytt år, lämnar vi eländet från 2020 bakom oss och tar med oss modet, hoppet och tilliten in i framtiden. Vi vänder blad, vässar pennan och skriver berättelsen vidare utifrån all den kunskap och erfarenhet vi fått med oss. God fortsättning på det nya året till oss alla!


Monday, August 24, 2020, 13:12 | No Comments »

För de allra flesta bär livet med sig en ansenlig del lidande och skavande. Ofta kan man ganska lätt veta vad det handlar om (konflikt med någon/ekonomiska bekymmer/ohälsa etc) och ibland skaver det utan att man hittar någon tydlig orsak. 

Det är inte alltid lätt att veta vad som är normalt skavande och vad man behöver hjälp för att hantera. Det enda sättet att veta vad som kan anses vara "normalt" är ju att jämföra sig med andra. Är mina skavsår psykisk ohälsa, eller är de en naturlig och jobbig del av livet? Det är här det blir så viktigt med samtal. De äkta samtalen, de vardagliga och ömsesidiga. De där vi får se varandras olika delar av livet. Där vi kan blotta det som skaver.

På sociala medier väljer vi ganska hårt och medetet vilka delar av livet som vi visar upp. En tydlig majoritet av inläggen är ganska harmoniska och ger en bild av balans och lycka. Om dessa bilder utgör en stor del av alla de bilder av andras liv som jag möter. Hur ska jag då kunna avgöra om mina egna skavsår behöver plåster? 

Föreningen Mind har nu en kampanj där de vrider och vänder på de här tankarna mycket klokt. Läs gärna.

Livet kan skava på 1000 sätt


Thursday, August 20, 2020, 12:04 | No Comments »

En vanlig dag fattar vi väldigt många beslut. I varje beslut tar vi hänsyn till en mängd olika variabler. Inte sällan gör vi våra val utifrån vad vi tror (eller vet) att någon annan vill att vi ska välja.

Tänk dig att en vän bjuder in dig till en tillställning som ska ske om några dagar. Innan du svarar ja eller nej – fundera över om det svar du tänker ge  kommer från ett val du gjort för din egen skull, eller för någon annans skull.

Jag menar inte att man bara ska välja utifrån sig själv. Eller bara utifrån andras behov. Men att man behöver göra sig själv medveten om varför man väljer det man väljer. Finns det någon balans i dina val?


Organisationsnummer: 559237-6379
Lunda 254
74194 Knivsta
(c)2020, All Rights Reserved
Hit counter: 44063
This website may use Cookies
This website may use Cookies in order to work better. At anytime you can disable or manage it in your browser's settings. Using our website, means you agree with Cookies usage.

OK, I understand or More Info
Cookies Information
This website may use Cookies in order to work better. At anytime you can disable or manage it in your browser's settings. Using our website, means you agree with Cookies usage.
OK, I understand
free website
built with
kopage