Monday, August 1, 2022, 13:53 | No Comments »

Varför är det så svårt att ändra sina tankar?

Tänk dig att du kommer fram till en äng där ingen gått tidigare. Första gången du går över den är det lite besvärligt och inte helt enkelt. Det är snårigt och du vet inte var det finns gropar eller stenar att snubbla över. Kanske finns det djur där, som du inte vill träffa på.

Väl framme på andra sidan vänder du dig om och kan då se ett spår där du gått. Nästa gång du ska gå över ängen kan du välja att gå i dina gamla spår eller att göra ett nytt spår genom det höga gräset. Troligen väljer du samma spår som du gick tidigare, för att det är enklast.

När du gått över ängen några gånger har ditt spår blivit en stig och det är inte längre så besvärligt att gå där. Det blir självklart och automatiskt att välja den upptrampade stigen istället för att gå genom det höga gräset.

På samma sätt fungerar våra tankar. Första gången vi tänker en ny tanke är den inte helt självklar. Den kan kännas besvärlig, ovan och trasslig. Men ju fler gånger hjärnan har tänkt samma tanka desto lättare blir det att tänka just den tanken igen. Den blir till slut automatisk.

Så här: Om min hjärna är van att tänka att jag är ful, dålig och hopplös, att ingen tycker om mig egentligen och att alla andra skulle få det bättre om jag inte fanns. Då har nog de här tankarna blivit automatiska och det är svårt att få hjärnan att tänka på ett annat sätt. Men det går!

Ju fler gånger man får höra en sak, oavsett om det är från någon annan eller från sina egna tankar, desto mer övertygad blir man om att det är sant. Stigen blir bredare.

Så vad händer om jag varje morgon ser mig själv i spegeln och säger ”Vad bra jag är” till mig själv? Första gångerna känns det nog obekvämt och jag kollar noga så att ingen annan hör mig. Men så småningom blir det lättare och till slut kanske jag börjar tro på det lite grann. Värt att prova.

Våra erfarenheter påverkar hur vi tänker om saker och ting. När en elev har för många negativa erfarenheter av att göra skola, så blir hens tankar styrda av det och elevens sanning blir att det är omöjligt att göra skola. Frånvaron ökar och tillslut stannar eleven borta från skolan för att överleva. Hur får man då tillbaka lusten till skola och möjliggör en lyckad skolgång för eleven?

Ja, det är ett arbete som behöver ske på många plan, men för att hålla oss till tankestigarna här, så vill jag utveckla mig kring stigarna hos eleven. Nu handlar det om att anlägga en ny stig vid sidan av E4. Hur i hela friden ska vi få hjärnan att välja den snåriga stigen (som ännu inte finns) istället för att glida fram på motorvägen? Vi måste på olika sätt göra stigen tillräckligt lockande och säker för att eleven ska kunna lite på att den håller måttet. Vi behöver samla ihop tillräckligt många positiva erfarenheter för att överrösta de negativa minnena. Hur vi gör det är utifrån varje enskild elevs situation. Det finns inget facit som funkar för alla.

spår från gammal väg över åker.

För snart 40 år sedan togs vägen bort och marken har sedan dess plöjts och odlats varje år. Fortfarande syns spåren av den tydligt i säden. Även när en ny väg har anlagts minns minnena kvar.


Sunday, January 2, 2022, 14:44 | No Comments »

Jullovet lider mot sitt slut och vårterminen börjar snart i landets skolor. För många är det toppen. Äntligen vardag med rutiner, trygghet och förutsägbarhet. Äntligen kompisar, raster och roliga aktiviteter. Äntligen spännande samtal och diskussioner.

För andra är det inte så. Elever som har en problematisk skolfrånvaro har ofta en komplicerad relation till terminsstarter. Kanske har man hoppats på att det ska gå bra nu. Att man ska kunna gå till skolan, komma in i klassrummet och vara med på lektioner som alla andra. Besvikelsen och hopplösheten som sköljer över både eleven, dennes föräldrar och lärare är massiv som en tsunami, om det inte funkar nu heller. Skam, skuld, sorg och ilska blandas med känslor av utanförskap, värdelöshet, hopplöshet och intighet.

När dessa barn kallas för ”hemmasittare” gör det tydligt för mig att den jag har att göra med inte vet vad den pratar om. Av alla de elever som jag har träffat, som har haft en problematisk skolfrånvaro, är det inte en enda som valt detta för att hen vill sitta hemma eller för att skolan är tråkig. Samtliga har stannat hemma för att det är det enda val de kan göra. Kraven i skolan (och då pratar jag sällan om kunskapskrav) är för stora för att eleven ska klara att vara där.

När en elev går miste om sin rättmätiga undervisning för att skolan inte klarar att erbjuda en fungerande arbetsmiljö  är det banne mig inte elevens fel!


Tuesday, December 7, 2021, 11:03 | No Comments »

De flesta skolor i Sverige börjar bli ganska bra på att anpassa undervisningen för elever som behöver extra stöd för att nå utbildningsmålen. Det är bra.

De flesta skolor i Sverige är fortfarande inte jättebra på att anpassa undervisningen för de elever som klarar målen med lätthet. Särskilt begåvade elever behöver massor av stöd från tidig ålder för att ha en möjlighet att utvecklas till sin fulla potential. Inte minst behöver de lära sig att lära.

De flesta människor lär sig så att säga inifrån och ut. Man lär sig en bit i taget, grunderna, för att möjliggöra förståelse för allt mer komplexa frågeställningar och problemlösningar. Många personer med hög begåvning lär sig istället utifrån och in. De behöver se hela bilden för att sedan gå in och lösa delbitarna. Man behöver kanske ha en knepig problemformulering för att över huvud taget förstå varför man ska träna på uppställning division med växling. Själva tränandet i sig är en välkänd motivationsdödare av rang. ”- Varför ska jag göra samma sak flera gånger? Svaret är ju vad det är oavsett hur jag tänker om det! Eller inte tänker! Det bara ÄR!” utbrast en frustrerad 10-åring.

Om man som 6-åring äntligen börjar förskoleklass och ser fram emot att få lära sig spännande saker varje dag, blir besvikelsen enorm när man inser att de flesta klasskamraterna varken kan läsa, skriva eller räkna. Utanförskapet blir snabbt en vardag. Kanske inte för att någon är elak, men för att man inte har så mycket gemensamt med de andra. När man så småningom kommer upp till mellanstadiet och kraven på inlärning och studieteknik förändras, landar besvikelsen på den egna personen istället. Hittills har man kanske inte behövt möta något större motstånd i inlärningen, och inte tränat på att träna. Kamraterna kanske börjar komma ikapp och man är inte längre ”den som kan”. Hur påverkar detta självkänslan och bilden av sig själv, tro? Det är inte helt enkelt att möta dessa barn i skolan och försöka motivera dem till att inte ge upp hoppet. Argumenten tar liksom slut…

I veckan skrev Nyamko Sabuni ett inlägg om att hon träffat ett syskonpar som till slut börjat få en undervisning som anpassats till deras nivå. Kanske är det just dessa personliga möten mellan beslutsfattare och elever som är vägen framåt. Kanske kan då vi se fler av dessa elever i rollen som partiledare framöver. Undrar hur skolan skulle utvecklas då?

 


Wednesday, January 6, 2021, 14:37 | No Comments »

Att lämna något välbekant och kasta sig ut i det okända ställer stora krav på en människa. Det kräver mod. Mod att känna tillit och hopp. Tillit till att det blir bättre sen. Inte samma som förut, men så småningom så blir det bättre. This too shall pass.

Om 2020 har lärt oss något så är det att vi är modiga. Företagare som vågat ställa om sin verksamhet för att bistå mänskligheten med trygghet på olika sätt. Sjukvårdspersonal som än en gång visat sina superkrafter. Föräldrar som lyckas ge sina barn trygghet och kärlek mitt i ett kaos. Grannar som går ärenden åt sina medmänniskor. Alla vi som inte ger upp. Alla som känner att de inte orkar mer. Modet har växt sig starkt i individer, organisationer och samhällen. Det är så häftigt att se.

Trots den pågående pandemin och all sorg, saknad och rädsla den fört med sig, var 2020 det fjärde bästa året genom tiderna ur ett globalt perspektiv. Många positiva saker har hänt, men som inte riktigt fått utrymme i det offentliga debattrummet. Fler barn har tillgång till utbildning. Färre personer har dött av svält. Den extrema fattigdomen har minskat. Tillgången på sjukvård är större än någonsin. Vi ska inte glömma det!

När vi nu kastas in i ett nytt år, lämnar vi eländet från 2020 bakom oss och tar med oss modet, hoppet och tilliten in i framtiden. Vi vänder blad, vässar pennan och skriver berättelsen vidare utifrån all den kunskap och erfarenhet vi fått med oss. God fortsättning på det nya året till oss alla!


Monday, August 24, 2020, 13:12 | No Comments »

För de allra flesta bär livet med sig en ansenlig del lidande och skavande. Ofta kan man ganska lätt veta vad det handlar om (konflikt med någon/ekonomiska bekymmer/ohälsa etc) och ibland skaver det utan att man hittar någon tydlig orsak. 

Det är inte alltid lätt att veta vad som är normalt skavande och vad man behöver hjälp för att hantera. Det enda sättet att veta vad som kan anses vara "normalt" är ju att jämföra sig med andra. Är mina skavsår psykisk ohälsa, eller är de en naturlig och jobbig del av livet? Det är här det blir så viktigt med samtal. De äkta samtalen, de vardagliga och ömsesidiga. De där vi får se varandras olika delar av livet. Där vi kan blotta det som skaver.

På sociala medier väljer vi ganska hårt och medetet vilka delar av livet som vi visar upp. En tydlig majoritet av inläggen är ganska harmoniska och ger en bild av balans och lycka. Om dessa bilder utgör en stor del av alla de bilder av andras liv som jag möter. Hur ska jag då kunna avgöra om mina egna skavsår behöver plåster? 

Föreningen Mind har nu en kampanj där de vrider och vänder på de här tankarna mycket klokt. Läs gärna.

Livet kan skava på 1000 sätt


Organisationsnummer: 559237-6379
Lunda 254
74194 Knivsta
(c)2020, All Rights Reserved
Hit counter: 48456
This website may use Cookies
This website may use Cookies in order to work better. At anytime you can disable or manage it in your browser's settings. Using our website, means you agree with Cookies usage.

OK, I understand or More Info
Cookies Information
This website may use Cookies in order to work better. At anytime you can disable or manage it in your browser's settings. Using our website, means you agree with Cookies usage.
OK, I understand
free website
built with
kopage