Tuesday, December 7, 2021, 11:03

De flesta skolor i Sverige börjar bli ganska bra på att anpassa undervisningen för elever som behöver extra stöd för att nå utbildningsmålen. Det är bra.

De flesta skolor i Sverige är fortfarande inte jättebra på att anpassa undervisningen för de elever som klarar målen med lätthet. Särskilt begåvade elever behöver massor av stöd från tidig ålder för att ha en möjlighet att utvecklas till sin fulla potential. Inte minst behöver de lära sig att lära.

De flesta människor lär sig så att säga inifrån och ut. Man lär sig en bit i taget, grunderna, för att möjliggöra förståelse för allt mer komplexa frågeställningar och problemlösningar. Många personer med hög begåvning lär sig istället utifrån och in. De behöver se hela bilden för att sedan gå in och lösa delbitarna. Man behöver kanske ha en knepig problemformulering för att över huvud taget förstå varför man ska träna på uppställning division med växling. Själva tränandet i sig är en välkänd motivationsdödare av rang. ”- Varför ska jag göra samma sak flera gånger? Svaret är ju vad det är oavsett hur jag tänker om det! Eller inte tänker! Det bara ÄR!” utbrast en frustrerad 10-åring.

Om man som 6-åring äntligen börjar förskoleklass och ser fram emot att få lära sig spännande saker varje dag, blir besvikelsen enorm när man inser att de flesta klasskamraterna varken kan läsa, skriva eller räkna. Utanförskapet blir snabbt en vardag. Kanske inte för att någon är elak, men för att man inte har så mycket gemensamt med de andra. När man så småningom kommer upp till mellanstadiet och kraven på inlärning och studieteknik förändras, landar besvikelsen på den egna personen istället. Hittills har man kanske inte behövt möta något större motstånd i inlärningen, och inte tränat på att träna. Kamraterna kanske börjar komma ikapp och man är inte längre ”den som kan”. Hur påverkar detta självkänslan och bilden av sig själv, tro? Det är inte helt enkelt att möta dessa barn i skolan och försöka motivera dem till att inte ge upp hoppet. Argumenten tar liksom slut…

I veckan skrev Nyamko Sabuni ett inlägg om att hon träffat ett syskonpar som till slut börjat få en undervisning som anpassats till deras nivå. Kanske är det just dessa personliga möten mellan beslutsfattare och elever som är vägen framåt. Kanske kan då vi se fler av dessa elever i rollen som partiledare framöver. Undrar hur skolan skulle utvecklas då?

 


No comments yet.
(*) Required fields
Organisationsnummer: 559237-6379
Lunda 254
74194 Knivsta
(c)2020, All Rights Reserved
Hit counter: 36659
This website may use Cookies
This website may use Cookies in order to work better. At anytime you can disable or manage it in your browser's settings. Using our website, means you agree with Cookies usage.

OK, I understand or More Info
Cookies Information
This website may use Cookies in order to work better. At anytime you can disable or manage it in your browser's settings. Using our website, means you agree with Cookies usage.
OK, I understand
free website
built with
kopage