För de allra flesta bär livet med sig en ansenlig del lidande och skavande. Ofta kan man ganska lätt veta vad det handlar om (konflikt med någon/ekonomiska bekymmer/ohälsa etc) och ibland skaver det utan att man hittar någon tydlig orsak.
Det är inte alltid lätt att veta vad som är normalt skavande och vad man behöver hjälp för att hantera. Det enda sättet att veta vad som kan anses vara "normalt" är ju att jämföra sig med andra. Är mina skavsår psykisk ohälsa, eller är de en naturlig och jobbig del av livet? Det är här det blir så viktigt med samtal. De äkta samtalen, de vardagliga och ömsesidiga. De där vi får se varandras olika delar av livet. Där vi kan blotta det som skaver.
På sociala medier väljer vi ganska hårt och medetet vilka delar av livet som vi visar upp. En tydlig majoritet av inläggen är ganska harmoniska och ger en bild av balans och lycka. Om dessa bilder utgör en stor del av alla de bilder av andras liv som jag möter. Hur ska jag då kunna avgöra om mina egna skavsår behöver plåster?
Föreningen Mind har nu en kampanj där de vrider och vänder på de här tankarna mycket klokt. Läs gärna.